NM.0991062 TABULA G
Janitsjarerna ingick i en stark gemenskap. De hade från unga år tränats i lydnad under sträng disciplin och hårt arbete. De förväntades leva i celibat och fick inte ingå äktenskap. Även om reglerna hade börjat luckras upp på 1600-talet var regementet deras familj och de skolades tidigt in i regementets traditioner. De unga fick svära sin trohet mot kamraterna på en bricka med salt, ett svärd och Koranen. Många av dem lät tatuera in sitt regementstecken på benet och axeln. Janitsjarerna bar uniform och hade musikkårer långt innan västerlandet tog efter dem. De var privilegierade och ägde rättslig immunitet i allmän domstol. Osmanska riket var den första stat i Europa att hålla sig med en fast armé, som avlönades, närdes och stred på slagfältet med hjälp av en imponerande organisationsapparat. I äldre källor beskrivs soldatläger i väst som en larmande röra av dryckenskap och utsvävningar, medan det osmanska sades likna en tebjudning. För organisationen stod naturligtvis överbefälhavaren, rustmästaren, men också janitsjarernas kansler med sin sekreterare och skrivare. Här avbildade i höga turbaner.