NM.0991071 TABULA S
…2 Officerare med förgylte Sölfmyssor, på dem Drabanterne med Sölfmyssor och flittzer i händren, kårte råckar och wijta granna Siortor. 2 Basser. Käijsaren sielf till Häst utj en Gyllendukz kiortell, twå fiederbuskar i Turbanten af swarta Hägerfiädrar, en fram i pannan den andra på högre sijdan. Hoos Käijsaren ginge 2 Capuci Passaj utj Gyllendukz kiortlar. Hästän han reed uppå war med kåsteligit tyg beprydd fult me Diamanter, Schabraket fult stickat med stora Tallpärlor. Effter Käijsaren rede en stoor myckenhet af hans Pager hwilcke äre wuxne Karlar kallas Izoglani. Desse hafwa trekantige Myssor och een hårlock wijd hwart Öra, men intet stort skiägg, utan allenast Knäwelborar, wore alle klädde i röda Råckar.
(Claes Rålamb, Diarium under resa till Konstantinopel 1657–1658, s. 158)
När processionens huvudperson, sultan Mehmed IV, passerade strödde stadens innevånare friska blommor på hans väg som en hyllning. I många timmar hade Rålamb och hans sällskap väntat på att sultanen skulle passera. Timmar av förbimarscherande grupper av militärer och dignitärer i sultanens tjänst och med jämna mellanrum vad Rålamb beskrev som …interstitium…det vill säga en längre paus. Framför sultanen gick hans livvakter peyk dagen till ära elegant klädda i rutiga långa skjortor och över dessa dolama med mönster som liknade stiliserade blomhuvuden, på huvudet bar de förgyllda hjälmar med svart och vit plym. Det var dessa som Rålamb beskrev som förgylte Sölfmyssor i dagboken. Därefter kom deras befälhavare, peyk başı, tillsammans med den kejserliga hundvakten till häst, det vill säga personen som ytterst ansvarade för sultanens hundgårdar och jakthundar. Livvakternas befälhavare bar förgylld hjälm av samma typ som hans underordnade medan kejserliga hundvakten bar en variant av janitsjarernas börk med en solfjäderformad plym samt en ägrett av svarta hägerfjädrar. Han bar en röd dolama mönstrad med guldfärgade inslag och på denna en kaftan i ljusblått mönstrad med molnband, ett mönster med ursprung i Kina. Så följde det kejserliga fotgardet med ansvaret att värna om sultanen och hans närmaste. De var utrustade med pilbågar och koger fyllda med pilar. Deras klädsel var utformad för att snabbt och smidigt kunna agera om sultanen skulle utsättas för fara. De bar fotsida vita skjortor med breda veck vilket gav dem vidd att sträcka ut i. Skjortorna var sammansydda med breda vävda band dekorerade med svart sicksack-mönster. Utanpå skjortorna bar de höftlånga plagg, vissa mönstrade andra en- eller tvåfärgade. De bar samma typ av huvudbonad, börk, som den kejserliga hundvakten. Därefter med ett värdigt avstånd från fotgardet kom Mehmed IV på sin vita häst. På var sida om sultanen gick officerare från fotgardet utrustade med pilbågar och pilar i händerna beredda på att skjuta. Bågskyttarna i fotgardet gick enligt traditionen på var sida om sultanen. De var dels vänsterhänta, dels högerhänta, för att på så sätt kunna skydda sultanen så effektivt som möjligt mot angrepp. Sultanen bar en selimi med två hängande plymer av svarta hägerfjädrar elegant formerade i monteringar av guld. Han bar en pälsfodrad blågrön kaftan över en gyllene dräkt, violetta byxor och gula läderstövlar. Rålamb verkade vara mäkta imponerad av den utrustning sultanens häst bar och gav den en ingående beskrivning i dagboken. På tavlan syns inte utrustningen så tydligt så vi får låta Rålamb vägleda oss. Vad vi kan se är hästens träns och seltyg som var monterade med ädelstenar, liksom upphängningen till den enormt långa vita doncuk av tagel som hästen hade runt sin hals. Hästen hade röda strumpor och manen liksom den uppbundna svansen var rödfärgade, möjligen med henna. Efter Mehmed IV kom som alltid hans närmaste betjäning: hans svärdfejare eller livknekt, hans kammartjänare och hans stigbygelofficer eller ridknekt, alla på behörigt avstånd till sultanen. Livknekten och kammartjänaren bar röda ytterplagg mönstrade med molnband och janitsjarernas huvudbonad, börk, i rött, medan ridknekten bar en huvudbonad mönstrad med leopardens fläckar. I bakgrunden arkitektur som skulle kunna föreställa Hagia Sofia, Hagia Irene och Rättvisans torn inne på palatsområdet. Den mörkgrå byggnaden med rött tak skulle i så fall vara den Kejserliga porten in till palatsområdet.