NM.0991060 TABULA C
I täten red rustmästaren, som ansvarade för soldaternas utrustning. Han bar en ceremoniell huvudbonad selimi i siden med vita plymer på var sida. Rustmästaren tillhörde janitsjarernas officerskår. Därefter följde ett led med janitsjarnoviser klädda i sina karakteristiska röda koniska mössor. De var alla utrustade med musköt och sabel. I närmare 200 år fram till 1600-talets mitt hämtades noviserna ur Anatoliens och Balkans tribut av unga kristna pojkar. De var tänkta att tjäna Osmanska riket på olika positioner, som militärer och ämbetsmän. Samtidigt som dessa ungdomar i realiteten blev sultanens slavar, gavs de möjligheten till en utbildning. I janitsjarnovisernas fall inte bara i krigskonst och militär strategi, utan många kom också att utbildas i ett yrke för fredstid: hantverkare, trädgårdsmästare, skeppsbyggare. Att tjänstgöra vid sultanens hov gav möjligheter som de flesta av dessa unga män aldrig vågat drömma om. De förflyttades från ett byliv till ett världsväldes kosmopolitiska samhälle.